		I Cecis:
		Cecis fick stadsrättigheter 1323, men läget långt in i Gaujadalen räddade inte alltid staden från förstörelse. Den ryska kejsarinnan Elisabeth skänkte 1747 hela Cecis till sin gunstling Bestusjev, men samma år brann hela staden ner igen. Bestusjev befallde då att alla gator i stan skulle plöjas upp och besås med havre, ett påbud som gällde i elva år. Först 1764 fick stan sina stadsrättigheter igen. Under båda första och andra världskriget utkämpades hårda strider i trakterna runt Cecis. Ett slag har särskild betydelse i lettisk historiebeskrivning, slaget 1919 då estnisk/lettiska styrkor lyckades besegra den tyska baltadeln. Men, staden delar sin historia med i stort sett varje baltisk stad, som gång på gång bränts ner och gång på gång rest sig upp ur askan... Enligt en gammal legend sägs det att den lettiska flaggans har sitt ursprung i Cecis. Det var kungen av Latgale som sårades under en strid här år 1272. Han lades på en vit flagga, som snart stänktes ner av krigarens blod. Men, en liten strimma i mitten förblev vit...

		En gång i tiden styrdes halva Baltikum från borgen i Cecis ( på tyska Wenden). När borgen grundades av Tyska ordern och korsriddare 1206, fanns där redan en lettisk träborg. Ivan den förskräcklige sprängde såväl sin egen besättning som borgen i luften 1577. 1626 intogs borgen av svenskar, 1671 brann den ner, år 1700 intogs den av sachsare, men året därpå kom svenskarna med Karl XII i spetsen tillbaka... 1703 brände en rysk här ner hela staden och sedan dess har borgen stått som ruin. Till höger ser vi en av murens portar.
			Inuti ett av tornen finns Cecis Stadsmuseum. Anneli orkade inte ända högst upp...	... eftersom Lars ändå kunde föreviga utsikten från översta våningen.
		Johanneskyrkan i Cecis ör den största gotiska kyrkan i Lettland utanför Riga. Den uppfördes på 1280-talet som huvudkyrka för Tyska ordern. Mellan 1582-1621 var den säte för den katolske biskopen av Livland, sedan den tyska protestantiska församlingens kyrka.	Altartavlan målades 1856 av Johan Köler, estnisk bondson från Viljandi, som blev hovmålare i St Petersburg. Kopior av denna altartavla finns i Isakskatedralen i St Petersburg och i Stephansdomen i Wien. Genom sina kontakter vid hovet hjälpte Köler den baltiska frihetsrörelsen.	Orgeln, med sin vackra fasad i Jugendstil, har 41 stämmor och byggdes av firman Walcker från Wyrttenberg år 1907.

			Vi lämnade Cecis med buss till Riga. Resan tog några timmar, det var hemskt hett, ingen lufkonditionering. Vi såg inte ut genom rutorna, de var täckta av någon sorts kondens som inte försvann... I Riga tog vi in på ett nytt hotell, Valdemars, där vi duschade och slumrade några timmar.