Nästa fundering gäller om det finns en möjlighet att sova över, eller om man måste ta sej de fem milen hem i natten. Dessutom, om man någon gång stannar till i Säffle, så borde man ju ge stan en chans. Det måste väl finnas något mer än en kopp kaffe där...

Börjar med Hotel Scandic, men vi tycker att det låter tråkigt. Inte finns det väl någon genuin Säffle-känsla där. Alla Scandic är ju likadana, det är väl för att alla handelsresande ska kunna känna sej hemma, wherever they lay their hats. Men vi hade ju helt andra behov, vi ville göra en utflykt.

Lyckas hitta en lista över tillgängliga logier i Säffle via Mickes hemsida (tack Micke, du kan hjälpa till med det mesta!). Ringer "Rumshotellet", som verkar vara helt i vår smak, förutom priset.

Så då bär det iväg mot Säffle, med ambitionen att försöka hitta något billigare på plats. Men, det gör vi inte.

Rumshotellet i Säffle, tel 0533/10323:Kostar 500kr natten/rum. Ligger i närheten av sjukhuset. Två hus på en gård, i det ena bor ägarna och i det andra fd äldre boningshuset finns rummen.

Möblerat i 50-talsstil. Längs hela väggen i trappan till andra våningen hänger ett äkta ormskinn! Man får laga frukost själv, men ingredienserna och redskapen står hotellet för. Ett extra stort plus för sköna sängar!

Efter att vi checkat in på hotellet skulle vi leta upp Medborgarhuset för att hämta biljetter. Vid ingången var alla affischer överklistrade med vita remsor "SLUTSÅLT" och tomt i biljettluckan. Jaha, men skam den som ger sej. Efter att ha förklarat situationen för arrangörerna så fick vi i alla fall två biljetter. TACK, ska ni ha! (Och vi var ordentliga, vi förstörde inga kravallstaket...)

Sedan åkte vi till "Rätt Pris"-affären, köpte Schweppes, Pringles, korv och ost. När det var slut, promenerade vi till närmsta pub för att bekanta oss med Säffle-borna.

En pub i Säffle (vid korsningen Sundgatan och stora gatan): Fyra ensamma och tystlåtna stackare satt viskande och åt. Klockan var ju bara åtta, enligt personalen blir det aldrig något riktigt röj före klockan tolv.

Efter någon timme kom ett tiotal Hells Angels-fans från Sunne/Torsby i sina skinnfransar och snusnäsdukar. Trevligt, tyckte vi. För högljutt, tyckte personalen. Efter någon timme gav de sej av, de skulle till Medborgarhuset. Kvar lämnade de en påsksmällare som aldrig tog sig. Tur för oss.

Var fanns Säffle-borna? Jo, där i hörnet satt två killar och en tjej. Vi sökte kontakt. Och den blev väldigt intensiv, särskilt när det visade sej att två av dem, liksom Lars, var från Bollnäs. Så det blev en massa minnessnack om Granberget, Häggesta, högstadieskolan och annat...

Framåt halv elva började vi knalla iväg mot Medborgarhuset. Vi passerade korvkiosken och ca tjugo amerikanare (bilar). Imponerande. Efter att ha lotsats genom inpasseringskontrollen (där vakterna klämde oss på magen i jakt efter medhavda pluntor) så var vi då inne. Och vi var inte fullast i lokalen. Trång och rörigt, lätt att tappa bort varann. Och det ville vi inte, vi var ju de enda som kände oss där. Alla andra verkade känna varann.

Hur var Dave Edmunds och the Refreshments?

Det var röj!