Lars är min man. Han låter mej bli älskad. 
Jag älskar.

Vi tillåter varandra att vara. Lars har förmåga och behov av att se det vackra i livet.
Med hjälp av sin gitarr, fagott, flöjt, munspel och röst har han lätt för att beskriva det han tycker om,
men har betydligt svårare att ta emot beröm. Allra värst tycker han det är att berätta och visa någon annan vad han kan.

Så, tack Lars för att du en sommardag fick idén att ringa på min dörr. Du var den där "någon" jag saknat. "Någon" som jag hade tappat bort, som kom tillbaka. Jag känner mej "hemma" med dej.

Till Lars

Då när du kom fram till min dörr
Blev jag lika sprallig som förr
upprymd av utlösande djärvhet

Nu när vi bosatt oss i en dubbelsäng
Gör vi allt med en jäkla fläng
upprymda av utlösande djärvhet

När du nu ser vardagen dränkas av mej
Ska du fånga det du har inom dej
upprymd av utlösande djärvhet

Med kärlek, Anneli