Novodevichykyrkogården

Till "Lars 50 i       Ryssland"

År 1860 organiserade han musikklasser som senare bildade Musikkonservatoriet, där han var direktör och professor fram till sin död. Brorsan, Anton, var också han en stor kompositör, men även grundaren till den pedagogiska skola som man undervisar i de ryska musikutbildningarna. En av eleverna var Tjaikovskij.

Under sin tidiga skaparperiod (1892-98) skrev S. ett stort antal pianoverk ( bl a pianokonserten opus 20 och de tre första sonaterna opus 6, 19 och 23), tydligt infuerade av Chopin, Wagner och Liszt.

Omkring 1890 kom han i kontakt med den nyryska symbolistiska litteraturen och påverkades av deras extrema mysticism och individualism, slog han in på hyperromantiska banor. Han närmade sig också den västerländska impressionismen och expressionalismen och påverkades starkt av teosofiska läror. Genom att förena alla konstarter försökte han ge uttryck för sina metafysiska religiösa idéer.

Hans sista utvecklingsfas började med orkesterverket "Le poème de l'extase" op 54 och kulminerade i "Prometheus" op 60 (La poème de feu") för orkester, kör och "clavier á lumiére", ett färgklaver (uppfunnet av engelsmannen Rimington) som kompletterade musiken med ljuseffekter.

S. sista bostad finns fortfarande kvar i Moskva, numera som museum. I källaren inrättades på 60-talet den första sovjetiska specialbyggda synthesizern som fick namnet ANS ( Alexandr Nikolajevitch Skrjabin), som tillsammans med Rimingtons färgklaver, samordnas i ett audiovisuellt system t ex vid uppspelning av "Prometheus".

Hans djärvaste opera "Den brinnande ängeln", fick vänta i 30 år innan den framfördes första gången. Den sägs vara en studie i religiös-sexuell hysteri, och visar ett visst samband med Freuds psykoanalytiska teorier. 

Under sin utlandsvistelse återvände han flera gånger till Sovjetunionen, 1934 för gott och bosatte sej i Moskva. Nu blev hans operor mer socialrealistiska.

1948 kom han i konflikt med den officiella kulturpolitiken, som tyckte att han inte hade skildrat en stridsflygare heroiskt nog, i en av sina operor. Men han togs till nåder igen, och fick efter sin död flera priser, bla stora Leninpriset. 

Till hans mest uppskattade verk hör baletten "Romeo och Julia".

Började studera violin vid femårsåldern i hemstaden Odessa. Han flyttade till Moskva, där han blev en firad violinist. Efter krigsslutet öppnades den internationella arenan och han blev en av världens mest framgångsrika på sitt instrument.  Från 1934 underisade han vid musikkonservatoriet i Moskva, bl a sonen Igor, som han ofta framträdde tillsammans med. 

Han var ansedd som Sovjetunionens främste och fick alla de finaste utmärkelserna både i Sovjet och utomlands.

Vem minns inte Krusse, roende tillsammans med Erlander i Harpsundsekan, eller bilderna när han tog av sej skon, och slog den i talarstolen? Nja, andra minns honom annorlunda... Kalla krigets förespråkare, han som var västs fiende nummer ett. Militär upprustning...