	Narva tur och retur: Broceni-Pärnu - genom Lettland via välbekanta ställen och in i Estland
		Den här bilden är från 2002, när vi kom med tåget till Sigulda... Inte trodde vi väl då att vi skulle återkomma dit så snart... Men ödet ville annorlunda, utanför Riga blev vi omdirigerade pga av vägbygge och vips, så kände vi igen den lilla idyllen! Vi stannade och åt lunch (pizza!) innan vi tog vägen förbi Turaida för att så småningom hitta A1:n mot Tallinn.
		Åter 2004: Vi stannade och tankade Lars kaffemage när denna goa tant dök upp. Bussen mellan Riga och Liepaja gjorde en paus, några drack kaffe, andra kissade, en del ringde i mobiltelefon. Denna tant stultade runt med sin krycka på sina platåskor (!) då hennes ansikte sprack upp i ett leende. Hon hade fått syn på gungan som hon mirakulöst lyckades häva sig upp i, och satt sen där och puttade på sig med kryckan ända tills bussen drog vidare. Livsglädje, eller hur?!
		Efter att ha passerat gränsen till Estland dröjde det inte länge förrän vi var i Pärnu. Gränsövergångarna gick snabt och lätt, en titt i passet, sen var det bara att köra ut ur ett land och in i nästa. Väl i Pärnu var vi ganska trötta på bilkörandet, så det kändes skönt när vi hittade kanotklubbens camping vid floden Pärnu. Vi satt i vår buss, tog det lugnt och tittade på kanotister och andra campare, när tystnaden bröts av ett brööööl på finska och en baddare till badare slängde sig raklång i vattnet för att snabbt och vigt som en valross häva sig upp på bryggan igen. Det visade sig vara herr O-P Hakkarainen, Kajaanin Edustushokki ry... (förstår tyvärr inte vad det betyder, kan inte finska alls...). Lars tog fram gitarren och O-P kompade med bas på sin kompis. Vi sjöng gamla Beatles och andra 60-talslåtar. Klimax var dock när O-P, till Lars gitarrackompanjemang, sjöng finsk tango med djup inlevelse. Efter en stund for finnarna in till stan för att festa, vi slumrade in i vår buss. Lars vaknade nästa morgon, öppnade dörren och fick se den lila filosofen sitta vid flodkanten. Där satt de, Lars i bilen, pojken vid stranden och tänkte tills det var dags att äta frukost någon timme senare. Efter frukosten var det dags att dra vidare. Men inte så långt. Vi åkte in till stan...