Vi befinner oss i det gamla Livland. Sigulda kallas "Lettlands Schweiz", eftersom området är kuperat och i dalen längs floden Gauja finns en rad slott från medeltiden och legendomspunna grottor. Sigulda, som är porten till Gaujas nationalpark, har ett litet hälsohem och är centrum för vintersporter. Det finns rester kvar av ett gammalt slott från korsriddarnas tid, men det nya, byggt på 1800-talet, är idag sanatorium. Gamla legender berättar t ex om Gutmanis och Viktors grottor, som man hittar här. Sigulda ligger 53 km öster om Riga. Hit tar man sej med buss eller tåg (avgångar en gång i timmen!), och det kostar "ingenting". Några km från Sigulda, in i nationalparken ligger Turaida. Dit kan man cykla (hyrda), åka buss eller taxi... Man kan också ta en tur i kabinbanan...
Gauja är
den längsta floden i Lettland, och är extremt populär bland turister. Floden
är helt oreglerad och 9 mil av den rinner genom nationalparken. Där hittar
man branta flodbankar, raviner, dolomitklippor, grottor och gamla riddarborgar.
Här finns vandringsleder, observationstorn, rastplatser och
övernattningsmöjligheter (camping, stugor).
MER INFO:
Sigulda
Tourist Information Centre
Pils 6, tel./fax (+371) 797 13 35. Open 10:00 - 17:00
Vi anlände till Sigulda station i stekande sommarvärme. Vi hade packning med oss och letade förstås efter ett ställe att lämpa in grejerna på. Några förvaringsboxar fanns inte. Men en vänlig dam bakom biljettluckan övertygades att se efter våra resväskor under eftermiddagen. Väl ute ur stationsbyggnaden kisade vi mot solen och började fundera på vart vi skulle ta vägen. I vår turistguide kunde vi se att Turaida låg 1,7 km från Sigulda. Det verkade intressant. Vi siktade in oss på taxibilarna, kom överens om 2 lat (ca 30kr) och drog iväg uppför kullarna.
Hade vi orkat så skulle vi knallat runt lite och troligen hittat turistbyrån, några kvarter inåt stan. Där hade vi hittat flera valmöjligheter. Det skulle vara ett tacksamt arbete att hjälpa till med att göra allt lite mer turistvänligt, även för oss bortskämda västeuropeer... En litet turistkiosk vid järnvägsstation, eller åtminstone en skylt som visar vägen till turistbyrån. Och lite mer information, skrivet på engelska...
På livländska betyder Turaida "Guds trädgård". Stället ägdes 1206 av Livlands högsta överhuvud, Kaupo. Biskopen av Riga intog stället 1207, och han byggde ett litet träslott och ett torn. Tyska korsriddare gjorde sej hemmastadda och 1214 började de bygga upp borgen Turaida. Under det svensk-polska kriget 1629 intogs slottet av svenskar. Efter en brand på 1700-talet fick det dock förfalla, ända tills för ett antal år sedan då man startade arkeologiska utgrävningar och påbörjade restaureringen.
Skulpturerna anlades 1985 i samband med 150-minnet av den lettiske folklivsforskaren Krisjanis Barons födelse.
En förfärligt romantisk sägen handlar om Maija, "Turaidas ros", hennes kärlek och öde under det svensk-polska kriget.
I detta torn höll svenska soldater uppsikt mot
inkräktare från norr under 1600-talet.
När vi strosade som mest genom en park spetsade Lars öronen. Någon spelade
bland träden.
.
Vi smög oss närmare och fann en inspelningsstudio ("den bästa i Lettland", menade musikerna). Där inne höll en grupp från St Petersburg, Reelroad, på med en skivinspelning. De berättade att de skulle spela i Riga kvällen därpå, dvs fredag. Vi fick namnet på klubben (Saksofons) och adressen...
Vi väntade en timme på
stationen på tåget till Cecis, tillsammans med ett
gäng lettiska campare som varit på hajk... It was HOT!!!!!!