Någon gång på 1800-talet, under arbetet med att restaurera de underjordiska kamrarna under Riga slott gjordes en fantastisk upptäckt: Arkive från 1700-talet grävdes fram, som visade att en av Lettlands mest kraftfulla och långlivade legender i verkligheten var en sann historia...

Enligt legenden så smög sig skrivaren på slottet, Herr Grief, ut, i skydd av mörkret, för att söka efter överlevande. Bland de döda finner han ett liten barn i armarna på sin döda mor. Grief tar med sig den lilla flickan till slottet och uppfostrar henne kärleksfullt som sin egen dotter. Han kallade henne Maija, efter den månad då hon hittades, -maj.

Åren gick och Maija växte upp till en blomstrande ung skönhet. Hon var så vacker och charmfull så folket började kalla henne "Turaidas ros". Maija uppvaktades av många unga män, men lovade sitt hjärta till en enda man, Victor Heil, trädgårdsmästare på Sigulda slott, tvärs över floden Gauja. Lyckligtvis så besvarade han hennes känslor.

Sommaren 1620 stod parets romans i full blom. De kom överens om att gifta sig på hösten, men tills dess skulle de mötas varje kväll i Gutmanagrottan vid sandstensklipporna nära Gaujafloden (halvvägs mellan Turaida och Sigulda). Här grävde Victor ut en mindre grotta, som han ofta beströdde med blommor till sin kära Maija. Fyra hundra år senare är denna grotta känd som Victors grotta.

På morgonen den 6 augusti 1620, fick Maija en meddelande, till synes från sin älskade Victor. Underligt nog, bad hennes friare att hon skulle möta honom i grottan redan på eftermiddagen, istället för på kvällen. Maija beger sig omedelbart dit efter middagen, tillsammans med herr Griefs åttaåriga dotter Lenta. Det är sista gången som folket på slottet Turaida såg henne i livet.

Strax efter solnedgången, sprang Victor in i Turaida slott, andfådd och desperat. Han pratar osammanhängande, men lyckas flämta fram att Maija hade mördats i Gutmanagrottan. Slottets innevånare följde skyndsamt efter Victor tillbaka till plasten för dådet, där de hittade Maija livlös på marken. En vacker röd scarf som Victor en gång hade skänkt henne, var lindad runt hennes hals, där man kunde se ett gapande öppet sår.

Maijas kropp fördes tillbaka till borgen och en skallgångskedja arrangerades för att leta efter lilla Lenta, som fortfarande var försvunnen.

Ett brev, skrivet av Turaidaguvernörens fru samma kväll, är ett av de dokument som hittades århundraden senare under Rigas slott. I detta brev uppmanar hon den lokale domaren att genast bege sig till Turaida.
"Maija var inte rånad, men hennes kläder är sönderivna. Man kunde se på marken i grottan att en strid hade ägt rum och att hon sannolikt försökt försvara sig", skrev guvernörsfrun.

Domaren anlände till Turaida nästkommande morgon. I domstolens dokument kan man läsa att såret i halsen troligen hade åsamkats av en yxa och att sjalen var hårt knuten om hennes hals. Domaren besöker grottan och man hittar en liten yxa, som identifieras som trädgårdsmästaren Victors verktyg, som han brukar ha i sitt bälte. Herr Grief, som hela natten letar efter sin Lenta, håller inte med.Varför skulle Victor helt plötsligt döda den han älskade? Men å andra sidan, han hade ju skickat meddelandet... Och hans blodiga yxa...

Grief måste ge med sig och be domaren att han ska anhålla Victor för mord. Efter förhör föreslår domaren att Victor döms till tortyr tills han erkänner mordet. Men, under tiden som man förbereder tortyren dyker ett oväntat vittne upp. Han heter Peteris Skudritis, och hans detaljerade vittnesmål kastar ett nytt ljus över det mystiska dådet. Skudritis förklarar att han sett Maijas mystiska mördare, en polsk desertör vid namn Adam Yakubovsky, som arbetade vid slottet. Den mannen var känd för sin allt annat än måttfulla konsumtion av kvinnor och alkohol. Skudritis vittnar om hur Yakubovsky blivit kär i Maija, som hade avvisat honom, vilket hade drivit honom till vansinne.Yakubovsky bestämde sig att med våld ta det som förnekats honom. Han övertalade Skudritis att överlämna meddelandet till Maija, i förhoppning om att lura henne till grottan den eftermidagen. Båda männen begav sig till grottan och när Maija kom dit överföll Yakubovsky henne och slet sönder hennes kläder. Den desperata kvinnan skrek om hjälp och Skudritis steg fram för att rädda henne. Maija kallade på sin frälsare och skrek till Yakubovsky:"Låt bli mej! Jag ska ge er den största gåva som t o m en kung skulle kunna ge er!" Hon lyckade övertyga Yakubovsky om att hennes röda sjal hade magiska krafter. "Jag ska bevisa att jag kan linda den omkring min hals och att varken svärd eller spjut kan tränga igenom den! "
Yakubovsky drog då sitt svärd och stötte det mot Maija med all sin kraft, som föll allvarligt skadad till marken. Yakubovsky stod orörlig, skräckslagen av Maijas död, innan han stack tillbaka sitt svärd och flydde in i skogen. Skudrikis flydde även han, men återvände senare efter att mordet ´hade upptäckts. Skudrikis stötte på Yakubovskys kropp i skogen morgon därpå. Den ångerfulle stackaren hade hängt sig i ett träd. Även Skudrikis fylldes av ånger och bestämde sig för ta sitt straff. Han visste dock ingenting om vad som hade hänt Lenta. På frågan varför han inte försökt förhindra mordet svarade han att han hade verkligen trott på Maijas ord om magiska krafter, först senare förstod han att hon hellre lät sig dödas än skändas.

Lilla Lenta återfanns i närbelägna Krimulda dit hon sprungit efter att ha bevittnat mordet. Hon bekräftade Skudritis vittnesmål vilket förstärktes när Yakubovskys svärd hittades i en källa nära mordplatsen.

Victor frikändes, och både han och herr Grief bad domaren att inte avrätta Skudritis, de tyckte att nog blod hade spillts.

I december samma år som Maija mördades skrev domaren det sista kapitlet av legenden:

"Efter att de dödliga kvarlevorna av jungfru Maija, fallen av en främlings hand, blivit begravda i ära enligt kristen sed på den nya kyrkogården, placerade den sörjande Victor Heil ett kors på hennes grav och bad en bön. Strax därefter avreste Heil för evigt från detta land och återvände till sin födelsestad Wirtemberg, eftersom hans brustna hjärta inte kunde finna frid här.
Adam Yakubovskys kropp, destinerad åt Satan, begravdes djupt i träskmarkerna nära Nurmuiza gods, tillsammans med sina vapen och sitt svärd. Skudrikis satt fyra månader i fängelsehålan under djup ångerfullhet---
---Domstolen beslutar att utan dröjsmål släppa Skudrikis ut ur fängelse utan ytterligare straff och sända honom över Litauens gräns, tillbaka till sitt födelseland.

Turaida den 15 december 1620"

Otroligt vackra illustrationer gjorda av Janis Anmanis