
	Vår Resa Till Vilnius
Fakta om Litauen: Yta: 65 300km²Folkmängd: 3 698 500 st Folktäthet: 56,8 personer/km²	På lördagsmorgonen ringde väckarklockan mycket tidigt hemma hos oss. Planet mot Köpenhamn skulle lyfta klockan 6.50. Vi hann med och fick lite tid i Köpenhamn för att handla och byta gate en gång också. Men tiden gick fort och det var mycket folk att titta på och mingla med. Så lyfte vi mot Vilnius och Annelis arbetskompis Eugene mötte oss på flygplatsen. Då var vi i Litauen, och Vilnius visade upp sin soligaste sida för oss:
	Karta över Vilnius med omnejd
	Vi checkade snabbt in på hotellet, för att så fort som möjligt bege oss på vandring. Vi befann oss i östra utkanten av Gamla stan, så vi behövde inte gå långt förrän historiens vingslag började slå. Men vi börjar med vår utflykt till Trakai, så hamnar vi mer rätt med tanke på Litauens historia. Och historien är viktig i Litauen, även för oss som besökare. Har man lite kunskap om alla de gamla hjältarna, så är det lättare att orientera sej mellan alla torg, gator och monument som är uppkallade efter dem. Eugens och hans son Lucas hämtades oss vid Katedralstorget (i slutet av Gediminas prospekt). Vi for ut ca 2,5 mil på landet där vi hittar en stad som försöker att bevara och återerövra sin gamla kultur och själ. Ni ser väl trähusen här under i alla dess olika färger? Trakai:
	Den medeltida kungaborgen i Trakai ligger på en ö mitt i en av sjöarna. Slottet var säte för de litauiska storhertigarna, och därmed var Trakai också Litauens "huvudstad". Balterna anses ha kommit till Litauen under det första århundradet (då de dåvarande västfinnarna fick flytta på sej). På 1200-talet lyckades de litauiska hertigdömena försvara sig bra mot de tyska ordensriddarna och fursten Mindaugas (1240-1263) ses som grundare av den litauiska staten(och som införde kristendomen). Stor furste var också Gediminas (1316-1341) som grundade Vilnius och erövrade de ryska furstendömena Volhynien, Kiev och Smolensk. Hans söner Keistus och Algirdas fortsatte erövringarna och lyckades utvidga Litauen fram till Moskva i öster och Svarta Havet i söder. Ca 400 av innevånarna i staden är karaïter. Ursprungligen var de en judisk sekt, som grundades på 700-talet i Babylonien. Namnet karaïm betyder ungefär "läsarna" de stöder sig enbart på Gamla Testamentet och avvisar Talmud, den rabbinska auktoriteten och den muntliga traditionen. Sekten spred de sig till Israel, Egypten och Europa på 10-1100-talet. På 1300-talet kom en del av dem till Krim.
		Under Litauens storhetstid, då landet sträckte sig ned till Svarta Havet, inbjöds karaïterna på Krim 1398 av Vytautas att tjäna som hans livgarde i Trakaiborgen. Karaiterna har alltid blivit väl behandlade i Litauen, de klarade t o m sig undan den nazityska ockupationen. De har än idag sin egen kultur, sitt språk och religion. Av två tempel ("Kinessa") i Litauen ligger en i Trakai.
Mer glimtar från Litauens historia:	1500-talet: Litauen och Polen bildade union. Det polska inflytandet var starkt och litauerna trängdes undan. 1700-talet: När Gustav X krigade med Polen, lierade sej den litauiska adeln med svenskarna.Det varade dock inte länge, det hela slutade med att Litauen införlivades med Ryssland 1800-talet: Litauerna gjorde uppror mot ryssarna 1861-1864, då den berömda korshöjden utanför Siauliai uppstod. De litauiska revolutionärerna bad inne i ett litet kapell som omringades av kosackerna. Dessa låste dörrarna, med revolutionärerna kvar därinne och begravde kapellet genom att täcka det med jord.
Vi kikade in på borggården, men det var bara en halvtimme till stängningsdags. Eugene berättade för oss om borgen i stället.	Lite förfriskningar inne i den lilla, mörka trähusrestaurangen. Inte ett fönster, massiva träväggar... Allt är sej likt sen Eugene var lika liten som sin son...	1900-talet: Efter första världskriget, 1918, utropades Litauen sin självständighet. Den varade, om än med flera förvecklingar och oroligheter, tills landet införlivades med Sovjetunionen 1940. Förförjelserna mot militärer, ämbetsmän inleddes. Nazisterna tog över 1941-44. 1944 inledde Sovjetunionen en 50 år lång ockupation. Under dessa år har 300 000 litauer deporterats eller avrättats. Alltså 10% av landets befolkning. 1991 utropade Litauen återigen sitt oberoende. Kampen var smärtsam, vi kommer väl ihåg nyhetbilderna som kablades ut från TV:n i våra vardagsrum: Demonstrationerna utanför TV-tornet i Vilnius, då 14 människor dödades av ryska tanks. (TV-tornet ser ni skymta bakom kyrkan, på bilden nedanför.)
	Far och son, hand i hand, på en promenad i Trakai.	TV-tornet, där 14 människor (de flesta ungdomar) dödades av sovjettanks 1991, skymtar i fjärran.
Den nya brandstationen, -tro det eller ej! Byggd i trä, som ett slott! För att smälta in i kulturmiljön.
	Vilnius:
	Vilnius har ca 580 000 invånare. Stan är varken östeuropeisk, skandinavisk eller rysk. Kanske inte ens helt litauisk... Här möts många olika kulturer, som under århundraden har överlevt såväl frivilliga som ofrivilliga "invandrare". Under Litauens första frihetsperiod mellan första och andra världskriget tillhörde Vilnius Polen, medan Kaunas var huvudstad. När vi passerat hotellets port såg vi den första kyrkan... (t v) Nu är vi redo för en ordentlig stadspromenad!(t h)
Nationalmuséet ligger vid Katedrals torget.	I nedersta änden av Gediminas prospekt ligger Katedralstorget, med bl a Nationalmuséet. Bakom till höger ligger kullen med de tre korsen. Sägnen säger Fransiskanermunkar, mördades här för att de försökte kristna litauerna. Korsen restes första gången på 1600-talet för att hedra dessa martyrer. Stalin lät riva ner dom men nya kors restes igen 1989.
Gatubilder på Gediminas...	Till höger bakom träden framme vid Katedralstorget ligger en liten servering, inglasad på vintern, utomhus på sommaren. Dit styrde vi kosan för att tappa ur samt fylla på vätskebalansen efter vår långa promenad (t h). Lördagkväll: Eugene och hans fru (barnläkare, som jobbar i ambulans i Vilnius.) tog en kväll ledigt från sina plikter tillsammans med oss. De tog oss till en blues club. Vi kom in i en vanlig restaurang, och kyparen förde oss i kringelkrokar ner till källarvåningen inunder. Där satt redan fullt med folk, mest ungdomar. Två unga killar, den ene liknade Axl Rose, steg upp på scnen och började sjunga till sina gitarrer. Axl Rose hade varit elev till Eugene (han var engelsklärare och visade ungarna vägen till en engelsspråkiga musiken. Från Blowin´ in the wind till Eugenes stora idoler, ACDC). Dessa ungdomar hade fördelen av en bred repertoar under temat protest- och festsånger, på engelska, litauiska, ryska och jiddish. När de såg Lars inspiration sände de inbjudande invitationer, så efter några timmar gav Lars efter och äntrade scenen med en blues. Istället för, som vi är vana vid från Sverige, avundsjuka blickar från musikerna på scenen och förvånade ögon från en raglande publik, blev alla jätteupprymda och ville ha mer. Och det fick dom. Sen kommer vi ihåg sista låten: Havaaana giiiila, hchabdb machhhha, eller nå´t sånt.	Inledningsvis frågade vi efter "toalett". Den serviceinriktade kyparen svarade "I will bring it to you!" Vi satte oss ner och väntade. Ingen kom. När vi gick fram och sa att vi åtminstone ville ha två Kalnapils, kom han efter ett tag med två coca-cola. Då gick vi, utan varken öl eller toa.

Härinne dolde sej vår lunchrestaurang. Innanför dörren döljer sej stamkrogen för stans baseball-lag. Nånting med "Vikingas", kallas dom.	Söndagkväll: Om man går över gatan från hotellet (Mabre), följer baksidan på kyrkan till vänster och går över bron, hamnar vi i Vilnius konstnärskvarter. Visserligen är det ganska ruckligt där, men charmigt. Till vänster strax efter bron finns ett liten ställe, där folk som bor i området samlas. Annelis arbetskamrater, Ulf och Claes, från räddningsskolan i Revinge hade anlänt på söndagseftermiddag, och vi sammanstrålade med dom på hotellet. Vi bestämde oss för att besöka vår kvarterskrog, Ulf och Claes hängde på. Fast det var proppat med folk, makade de sej undan tillräckligt för att vi skulle få plats i det rum där Lars fick syn på saxofonerna som blänkte på ett piano. Efter några minuter uppenbarade sej en pianist, en trummis och en ung kille som fattade greppet om saxofonen och började lira. Han var otroligt duktig saxspelare. Så Lars började pirra igen... Kanske mer än på lördagen... Även denna kväll kom inbjudan om att delta i gemenskapen, så Lars testade sopransaxen i All of Me. Det var en vibrerande och exalterande kväll! Vi hade inte kameran med oss, så vi frågade en fotograf om det gick att få köpa en bild. Han talade inte engelska, men hade en kompis som gjorde det. Fotografen var en judisk kille från Moskva, hans engelsktalande kompis var en poet som bl a hade översatt Per Gynt till litauiska och skrivit engelsk text till en låt för Roger Pontare, Paranoia. Låten har troligen inte givits ut, killen hade i alla fall aldrig fått några pengar för låttexten. Vi känner inte igen det heller. Trots att det var arbetsdag för Anneli dagen efter, så stannade vi tills de slutade spela, och Lars fick en pratstund med den unge saxofonisten, kollegor emellan. Han studerade såväl klassiskt som jazz, och hade ännu inte bestämt sej vad han skulle satsa på. Men, måste man bestämma sej?	I Dominikanska kyrkan var det gudstjänst när vi kom in. En underbar flickröst fyllde det enormt vackra rummet. Runt omkring oss stod ungdomar och bad och gjorde korstecken, uppklädda som dom skulle på disco. Religionen känns nära och riktig här. På 1600-talet, när böldpesten härjade som värst, användes en källare för att förvara lik. I slutet på 1800-talet började grannarna klaga på de hemska jämrandena som kom från källaren. När man grävde upp området hittade polisen de sedan länge glömda kropparna. Fortfarande kan man höra förfärliga jämranden om man passerar kyrkan tidiga mornar.
Är det Parlamentet? Nej, vi tror att det är presidentens bostad...	Vi kikade in på en av universitetets gårdar... Vilnius -kulturstaden:	Vackra fasader i Gamla stan

Ovan ser vi entrén till Dramatiska teatern Bilderna till höger representerar bredden i konsten...
	Zappa: Tänka sej att en gammal musikidol står staty i Vilnius. Så går det när ett land har kulturarbetare bland sina ledande politiker (Vi syftar främst på Landsbergis, som var Litauens första ledare när de befriade sej från Sovjet). Frank Zappa, det var han som skakade om vår musikvärld ordentligt när Absolutly Free och Freak Out släpptes i mitten på 60-talet (vi var väl sådär 15 år, tror vi). Lars har de flesta av hans skivor, ända tills han blev ett "gitarrband".
	Vi pustade ut på vårt hotell, även det utsmyckat med skulpturer. Undrar om denna dam har det lika vilsamt som vi?
	På måndag började Anneli jobba på morgonen, Lars fick följa med till Fire and Rescue department till det var dags att bege sig till flygplatsen. Julia följde med honom dit vid tolvtiden 13.40 lyfte han mot Köpenhamn och efter en halvtimmes stopp var han på planet mot Karlstad. Han var hemma vid 17-tiden. Lars kommenterar: "Tack Vilnius, och tack alla trevliga musiker och kulturarbetare vi träffat.Men framförallt ett stort tack Eugen, hans son och fru!" Anneli kommenterar: "Tack för att det finns människor som man kan dela såväl allvar som glädje med! I övrigt instämmer jag med Lars". Anneli stannade kvar en dag till och for sen till Riga för att arbeta där några dagar. Hej för denna gång, Vilnius, vi ses... Aciu (uttalas som om man nyser), så mycket.
	Bra länkar för er som vill veta mer! Estland, Lettland och Litauen-info. Producerad gemensamt av flera tidingar i de tre länderna. Vilnius stads infoavdelning: "Welcome to Vilnius, Lithuania's Historic Capital. Let this web site be your portal to our city. Whether you are a resident, a tourist or a businessman, this site has information for you."