Narva tur och retur:

Esbjerg-Zierow (Wismar)
(Mecklenburg-Vorpommern)

Innan åskvädret på efternatten hann vi inspektera stranden och studera svanarnas kvällsbestyr i dunklet.

Länkar:

Hansestadt Wismar

Schwedenstrasse

Zierows camping

Östtyskland var indelat i Bezirke (regioner) med namn efter sina huvudstäder: Berlin (dvs Östberlin), Cottbus, Dresden, Erfurt, Frankfurt an der Oder, Gera, Halle, Karl-Marx-Stadt? (numera Chemnitz), Leipzig, Magdeburg, Neubrandenburg, Potsdam, Rostock, Schwerin och Suhl. 

Efter återföreningen har dessa ombildats till sex stycken Länder (delstater), som numera ingår i förbundsrepubliken Tyskland: Berlin (förbundshuvudstad, en sammanslagning av Västberlin och Östberlin), Brandenburg, Mecklenburg-Vorpommern, Sachsen, Sachsen-Anhalt och Thüringen..

Pommern bestod i äldre tider av flera delar; i början av 1600-talet var de båda viktigaste hertigdömet Pommern-Stettin eller Hinterpommern öster om floden Oder (idag tillhörande Polen) och hertigdömet Pommern-Wolgast eller Vorpommern väster om Oder. Svenskarna ingrep 1630 i trettioåriga kriget (1618-1648), landsteg under kung Gustav II Adolf på ön Usedom och ockuperade de båda hertigdömena. Efter det att den sista pommerska hertigen Bogislav XIV hade dött 1637, ägde en delning rum i Västfaliska freden (1648): Hinterpommern tillföll Brandenburg medan Sverige erhöll hela Vorpommern och ön Rügen, området kring floden Oders mynning och en landremsa öster om Oder.
Svenska Pommerns tillkomst skedde under ålderdomliga former enligt länsrätt. Det betydde att Vorpommern förblev en del av det heliga Tysk-romerska riket. Den svenske kungen blev medlem av det Tysk-romerska riket och representerades på den tyska riksdagen. Svenska Pommern hade en hög grad av autonomi gentemot Sverige. Området regerades visserligen från Stockholm och i ledningen för provinsförvaltningen fanns en svensk generalguvernör, men svenska riksdagsbeslut och lagar ägde i Pommern ingen giltighet. Rättsskipningen skedde enligt tyska rikets lagar och den pommerska landskapslagen. 1653 inrättades en högsta domstol i Wismar, den s.k. Tribunalen, i syfte att garantera denna autonomi. Under dessa förutsättningar tillhörde Vorpommern Sverige från 1648 till 1815; från Westfaliska freden till Wienkongressen. Tillhörigheten till Sverige var emellertid inte bara av godo. Så snart Sverige invecklades i krig på kontinenten, råkade Pommern i svårigheter. Två gånger – 1678 och 1715 – tvingades Sverige att utrymma Vorpommern tillfälligt. Delar av provinsen gick förlorade till Brandenburg i de följande frederna: 1679 nästan hela området öster om Oder och 1720 allt territorium söder om floden Peene. Efter 1720 bestod Svenska Pommern alltså endast av Rügen och det vorpommerska området norr om Peene.

Brandenburg befann sig alltifrån början av trettioåriga kriget i en komplicerad situation. Det geografiska läget men också de politiska konstellationerna gjorde att landet hamnade i kläm mellan främmande makters intressen.
Kurfursten Georg Wilhelm hade inte organiserat en stående armé och därmed lämnat landet försvarslöst. Främmande arméer tågade kors och tvärs genom landet, förlade sina vinterkvarter dit och beträffande staden Wittstock förvandlades landet även till slagfält. Kontributioner, leveranser av livsmedel och boskap, stöld, förstörelse och pest ödelade landet. Åren 1635-1641 var de värsta under hela kriget. Mecklenburg, Pommern och norra Brandenburg delade det gemensamma ödet, att höra till de värst drabbade områdena i Tyskland i fråga om befolkningsförluster.

(Från hemsidan om "Schwedenstrasse", se länk ovan)